Insikt.

Att inse saker är att få perspektiv. Att helt enkelt kunna förstå en situation och sen ta in den. Att inte förneka det mest uppenbara och istället acceptera att saker och ting inte alltid kan bli som man vill och att livet är ett vågspel som är helt omöjligt att förhandstippa..

Det är också lite av charmen. Att inte veta vad som händer. Att morgondagen ännu är ett oskrivet blad i boken signerat Livet

Men att inte veta vad som händer kan också göra en otålig.
Och att aldrig få ett svar eller gå och vänta på något du vet aldrig kommer hända gör dig tillslut galen. Det är då människor gör och säger saker som de egentligen inte menar. Stundens hetta träder in och man blåser upp småsaker till löjliga dimensioner, saker som får konsekvenser och sabbar..

Man kan älta misstagen i sekunder, minuter, timmar, dagar, veckor, månader och år.

Varför blev det som det blev? Varför gjorde jag som jag gjorde? Hade det kunnat bli annorlunda?

Men att vilja ha något är inte fel. Att sträva efter att få det är heller inget onaturligt..
Man gör eller gjorde det som känns eller kändes rätt för stunden helt enkelt. Skriver några stapplande rader på dagens oskrivna kapitel i hopp om att man är på väg mot en riktigt bestseller..

Men ibland går det bara inte. Man lyckas helt enkelt inte. Det är det som skiljer skrivandet från livet. I livet kan du inte sudda. Du kan bara skriva vidare..

Det är bara att försöka lära av misstaget eller se det som framtida erfarenheter..

Jag önskar ibland att jag skulle kunna sudda ut vissa saker..
Låta bladet förbli oskrivet eller ändra det där tråkiga slutet och göra det underbart...

Men vilken författare gör inte det?