Feghet

Feghet är något som enbart skadar dig själv. Det hämnar dig och står i vägen för det du egentligen oftast vill. Att inte våga är också att inte chansa. Att inte chansa är att redan ha förlorat. Att gå miste om något bättre för att man är för feg för att försöka.

Såklart behöver samhället, bekantskapskretsen, arbetsplatsen, sociala umgänget, fotbollslaget, you name it, också dessa människor. De som hellre tar ett steg tillbaka, tackar nej och tar till det säkra kortet.

De som stannar på 75.000 bara för att de är rädda för att förlora de där 25.000 istället för att göra chansningen till 100.000. Klart att det är smart, 25.000 är ändå 25.000 men samtidigt förlorar ju personen inte bara pengarna utan även chansen till att ge sig själv ett självförverkligande som hette duga om han/hon hade svarat rätt.. Tänk bara vilken självförtroendebooz som hade kommit med på köpet om han/hon hade svarat rätt, om han/hon vågat försöka, chansat och satt lite av den där inneboende fegheten åt sidan....

Men de flesta väljer den enkla vägen, den smärtfria och mest obekymmersamma. De nöjer sig med bara bra och är nöjda med det.. Fine, jag förstår det och kan till viss del hålla med om att det är ett jävligt skönt och safe sätt att leva och säkert mycket mer bekvämt och praktiskt i många avseende..

MEN HUR KAN MAN LÅTA CHANSER TILL ETT ÄNNU BÄTTRE LIV BARA PASSERA OCH FÖRSPILLAS??
HUR KAN MAN GÖRA SÅ MOT SIG SJÄLV??

Jag vet, jag vet.. Alla har inte möjlighet till personligt självförverkligande, att bejaka den egna utvecklingen och allt annat blaj som många tycker att dagens fokus har blivit.
Men hallå???

Vem kommer tacka dig på dödsbädden för att du gjorde dig själv en jävla otjänst, för att du stod tillbaka för dina egna viljor, för att du var för feg för att våga, för att du inte ville förstöra något, göra någon eller några ledsna, etc.. INGEN !! Inte en jävel !!

För i slutändan handlar allting bara om dig själv ändå. Det du har gjort och inte gjort. Det du är nöjd med och det du ångrar. Klart att man ska leva sitt liv för andra också, se om sina medmänniskor och vilja deras bästa men mår inte du personligen bra, känner att du utvecklas och är nöjd uti fingerspetsarna hur sjutton skall du då kunna få andra att trivas och må bra?

Tanken på att vara helt och hållet komplett nöjd får mig att rysa .. Jag tänker aldrig bli helt nöjd om jag så blir 100 år. Jag vet att livet inte är svart eller vitt utan helt enkelt grått. Att det mesta är relativt och att världens ansvar inte enbart ligger på dina axlar. Att man i vissa avseenden får nöja sig men i andra kan kämpa lite hårdare och vinna lite till. Jag tänker aldrig acceptera medelbra när jag vet att jag kan få upp det till bra!

Så när något bättre står framför dig, TA DET!! LÅT INGEN ANNAN HINNA LÄGGA BESLAG PÅ DET FÖRE DIG!!! SLÄPP DET ALDRIG !!!! och kanske det viktigaste av allt ..

VÅGA !!!