Är det något som varje människa har rätten att kommentera om andra?
Jag tycker inte det!
Visst, vi börjar med lite allmän försvar .. För vem har väl inte någon gång slängt ur sig en dräpande kommentar om en framvaggandes USA-lookalike i alldeles för tajta joggingbyxor? Eller tittat lite skuldbeläggande på 150-kilos bjässe i färd med att sätta tänderna i sin 3:3 Big-Tasty meny?..
Alla förmodligen!
Men det var inte den debatten jag syftade på utan den som vi kan relatera till, den som ständigt finns runtomkring oss.. Tjejer och killar i vår egen ålder med normala kroppsbyggnader men som av olika anledningar tenderat att ha gått upp lite grann el helt enkelt mycket i vikt på kort tid.. Det är detta jag vill tala om !!!
Som en sidan på 5-öringen vill jag säga att studentens glansdagar är över, alla har mer eller mindre gått in i vardagslunkets trygga kvarter igen och festa festa festa varje dag/natt/veckodag och helg är inte lika accepterat som de där härliga dagarna i juni .. Klart att några faller dit! Klart att några inte klarar av den plötsliga balansvågen tillika övergången från mycket till lite.. Klart att någon fortsätter på samma spår! Det är mänskligt! Men inte för kroppen! En normalbyggd kropp med muskler och underhudsfett klarar inte av detta hårda leverne alltfför länge. Någonstans på vägen säger den helt enkelt STOPP! Ölen, vinet, drinkarna och groggarna börjar helt enkelt ta sig lite plats på de mest synliga ställena, nattamaten blir inte längre en naturlig del i dagskonsumtionen och träningskortet faller allt djupare i glömska..
Sommaren är över också över och vi går in i 2:a halvlek med höst, vinter, regn och rusk. Sommarflingen blir antingen definitiv, relativ eller ingenting alls. Denna plötsliga tragedi skapar inte bara djup hjärtesorg, saknad och förvirring utan också stora ifrågasättande som den klassiska och best betydande "VARFÖR"?
Var det pga mig? Var det jag som gjorde fel? Var det mig han inte attraherades av? Var det för att jag har lagt på mig nått extrakilo med sommarens alla glassar och rosédrickande? Ni ser tydligt mönstret.. Fokus hamnar på det kroppsliga och en process av tankeverksamhet kickar igång i hjärnkontoret.. Men det är faktiskt inte alla som ställer in kroppen på självsvält och ger Röhnisch ett gratis ansikte.. Vissa klarar helt enkelt inte av ensamheten och söker substitut och trygghet i något mer greppbart, något som aldrig gör dig besviken och aldrig säger nej .. Maten.
Detta är bara två tänkbara scenarion på en början till problemet!
Tidsperioderna blir också längre. Man ses inte lika ofta som förut. Hemvändarna går om varandra och det är väl klart som korvspad att man hinner förändras lite mellan gångerna. Vissa blir långhåriga, andra byter stil, somliga blir sjukt smala, andra går upp i vikt..
Att pendla i vikt kan ha många förklaringar men när det sker väldigt drastiskt och under kort tid är det oftast ett tecken på att personen inte mår riktigt bra..
Vad behöver denna människan då? En dräpande kommentar om något han/hon redan vet? Tveksamt va..?
Människan som passerar framför dig kan alltså ha problem .. Stora eller små, de är fortfarande problem.. Alltså något som han/hon inte kan riktigt styra över..
Många som trappar ned på ett beroende som t.ex. alkohol eller cigaretter har också visat tendenser att gå upp lättare i vikt. De ersätter sitt tidigare sug och behov med något mer accepterat, som mat tex. När sedan detta också blir ett beroende drar processen igång igen och man är tillbaka på noll, med extrakilon och ett självförtroende kört i botten.. Många hetsäter också, har bulimi eller experimenterar med kosten. Det blir oftast inte heller så särskilt bra. Effekten blir motsatt och kilona sitter lika stadigt på kroppen som tidigare..
Många vill men kan inte göra något åt saken. Hjälp dem då istället. Sträck utan den där hjälpande och oftast oväntade handen och försök tänka en gång extra innan den där meningslösa kommentaren lämnar tungspetsen och flyger ut, tillsynens oskyldigt men också så skadlig om det når fel persons öron.. Vi kan alla bli bättre på detta!
För ingen mer än den träffade personen kan ge en helt ärlig förklaring till vad som är bakgrunden till den plötsliga förändringen.. Och kanske kan denne ibland inte ens svara på det själv. Men för den saken skull så betyder det inte att vi har rätt att gå in som spekulanter. Att spekulera är bara onödig tid på något du då egentligen inte har med att göra..
Med dessa rader vill jag inte träffa eller anklaga någon speciell person eller försöka glorifiera mig själv .. jag vill bara beröra ämnet.. Som ni märker handlar inte den här debatten enbart om vikt utan ordet vikt kan lätt bytas ut mot något annat typ av beroende, tex alkohol och ändå skapa en realistisk text.
Jag valde dock att ta upp vikten. Vilket ämne väljer du?
Jag tycker inte det!
Visst, vi börjar med lite allmän försvar .. För vem har väl inte någon gång slängt ur sig en dräpande kommentar om en framvaggandes USA-lookalike i alldeles för tajta joggingbyxor? Eller tittat lite skuldbeläggande på 150-kilos bjässe i färd med att sätta tänderna i sin 3:3 Big-Tasty meny?..
Alla förmodligen!
Men det var inte den debatten jag syftade på utan den som vi kan relatera till, den som ständigt finns runtomkring oss.. Tjejer och killar i vår egen ålder med normala kroppsbyggnader men som av olika anledningar tenderat att ha gått upp lite grann el helt enkelt mycket i vikt på kort tid.. Det är detta jag vill tala om !!!
Som en sidan på 5-öringen vill jag säga att studentens glansdagar är över, alla har mer eller mindre gått in i vardagslunkets trygga kvarter igen och festa festa festa varje dag/natt/veckodag och helg är inte lika accepterat som de där härliga dagarna i juni .. Klart att några faller dit! Klart att några inte klarar av den plötsliga balansvågen tillika övergången från mycket till lite.. Klart att någon fortsätter på samma spår! Det är mänskligt! Men inte för kroppen! En normalbyggd kropp med muskler och underhudsfett klarar inte av detta hårda leverne alltfför länge. Någonstans på vägen säger den helt enkelt STOPP! Ölen, vinet, drinkarna och groggarna börjar helt enkelt ta sig lite plats på de mest synliga ställena, nattamaten blir inte längre en naturlig del i dagskonsumtionen och träningskortet faller allt djupare i glömska..
Sommaren är över också över och vi går in i 2:a halvlek med höst, vinter, regn och rusk. Sommarflingen blir antingen definitiv, relativ eller ingenting alls. Denna plötsliga tragedi skapar inte bara djup hjärtesorg, saknad och förvirring utan också stora ifrågasättande som den klassiska och best betydande "VARFÖR"?
Var det pga mig? Var det jag som gjorde fel? Var det mig han inte attraherades av? Var det för att jag har lagt på mig nått extrakilo med sommarens alla glassar och rosédrickande? Ni ser tydligt mönstret.. Fokus hamnar på det kroppsliga och en process av tankeverksamhet kickar igång i hjärnkontoret.. Men det är faktiskt inte alla som ställer in kroppen på självsvält och ger Röhnisch ett gratis ansikte.. Vissa klarar helt enkelt inte av ensamheten och söker substitut och trygghet i något mer greppbart, något som aldrig gör dig besviken och aldrig säger nej .. Maten.
Detta är bara två tänkbara scenarion på en början till problemet!
Tidsperioderna blir också längre. Man ses inte lika ofta som förut. Hemvändarna går om varandra och det är väl klart som korvspad att man hinner förändras lite mellan gångerna. Vissa blir långhåriga, andra byter stil, somliga blir sjukt smala, andra går upp i vikt..
Att pendla i vikt kan ha många förklaringar men när det sker väldigt drastiskt och under kort tid är det oftast ett tecken på att personen inte mår riktigt bra..
Vad behöver denna människan då? En dräpande kommentar om något han/hon redan vet? Tveksamt va..?
Människan som passerar framför dig kan alltså ha problem .. Stora eller små, de är fortfarande problem.. Alltså något som han/hon inte kan riktigt styra över..
Många som trappar ned på ett beroende som t.ex. alkohol eller cigaretter har också visat tendenser att gå upp lättare i vikt. De ersätter sitt tidigare sug och behov med något mer accepterat, som mat tex. När sedan detta också blir ett beroende drar processen igång igen och man är tillbaka på noll, med extrakilon och ett självförtroende kört i botten.. Många hetsäter också, har bulimi eller experimenterar med kosten. Det blir oftast inte heller så särskilt bra. Effekten blir motsatt och kilona sitter lika stadigt på kroppen som tidigare..
Många vill men kan inte göra något åt saken. Hjälp dem då istället. Sträck utan den där hjälpande och oftast oväntade handen och försök tänka en gång extra innan den där meningslösa kommentaren lämnar tungspetsen och flyger ut, tillsynens oskyldigt men också så skadlig om det når fel persons öron.. Vi kan alla bli bättre på detta!
För ingen mer än den träffade personen kan ge en helt ärlig förklaring till vad som är bakgrunden till den plötsliga förändringen.. Och kanske kan denne ibland inte ens svara på det själv. Men för den saken skull så betyder det inte att vi har rätt att gå in som spekulanter. Att spekulera är bara onödig tid på något du då egentligen inte har med att göra..
Med dessa rader vill jag inte träffa eller anklaga någon speciell person eller försöka glorifiera mig själv .. jag vill bara beröra ämnet.. Som ni märker handlar inte den här debatten enbart om vikt utan ordet vikt kan lätt bytas ut mot något annat typ av beroende, tex alkohol och ändå skapa en realistisk text.
Jag valde dock att ta upp vikten. Vilket ämne väljer du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar