Jag kom 1000 meter.

Tro det eller ej - jag bestämde mig för att ut och springa (händer högst en gång om året så vänj er inte!). Jag kom 1000 meter. Ledbandet igen, satan! Satte mig på vägkanten och grät likt ett uppgivet barn tills en bil stannar och vevar ned rutan. Det var han - just han jag inte ville träffa med maskaran i knävecken, looking all weak. Vad är oddsen liksom? Min vanliga otur! Life´s shit, just deal with it.