Nyårskrönika

Nyår - seriöst, hur överskattat är det egentligen? Jag tror att vi alla, med korten på bordet kan konstatera, att nyårsfesten oftare än ofta blir mindre lyckat än vad man tänkt sig. I sitt lilla perfekta huvud kan man briljera i samma klass som änglarna i Victoria Secret, vara övernaturligt, jobbigt perfekt... Skumpan ska kylas, oufiten kittas och bikinilinjen (om inte mer) ska rakas. 

Fatta att jag köpte smink för 500 spänn inför nyår och jag var inte ens snygg! Jag köpte underkläder för mer än vanligt och jag visade dem liksom inte för någon. Nada! Läpparna ska vara peelade och ögonfransarna böjda - hur många märkte det tror ni? Hör det hit att jag söp mig full på skumpa när jag i själva verket tycker det är apäckligt? Att mina fötter idag har skavsåren allan ballan från de där jävla skodonen som jag tvingade mig själv att plågas i, enbart för fashionabla uttryckets skull? 

Som tur väl är hade jag en trevlig fest att entra. Två väldigt fina vänner hade haft orken att fixa ihop en väldigt bra tillställning - en stor eloge till Er! Allt var så fint, maten var god och efterrätten än bättre. Ni är bäst! Det är sånt här som räddar mig från att sitta deprimerad i soffan en nyårsafton. Kvällen var enligt mina mått mätt väldigt trevlig. Den slutade kl. 03.00 i min säng (ensam, svar ja) och visst nöp det till en aning i bröstet när jag med min Nivea-servett torkade bort sminket (all denna jävligt fantastiska (eeeh?) primer och dyra glitterskugga) innan släckning. Men sånt är livet, right?