Mr. Fadder på Köpmangatan.

Pappa och jag satt och kollade på Faddergalan (lördags Tv4, 20.00). Pappa sitter tyst och tittar innan han helt plötsligt utbryter:

Pappa: Nej, nu ringer jag. A - ge mig numret - här ska det skaffas fadderbarn!

Nöjd och glad återkommer han till TV:n fem minuter senare.

Pappa: Vi får brev på Posten om vad ungen heter och vad den bor!

Pappa fortsätter att följa galan medan jag går och badar. Ett bra tag senare går jag ned för trappen. Pappa sitter gråtandes i soffan och tittar på någon flicka i Somalias livsöde. Han torkar snabbt bort tårarna när han ser mig komma.

Jag: Pappa, hur många fler gånger har du ringt?
Han: Vaddå, inga...
Jag: Paaaapaaa.....
Han: Två...
Jag: Jaja, så vi har tre fadderbarn nu då?
Han: Ja, plus att vi är projektfadder också till ett barnhem i Sydafrika!

Helt slut efter all denna sorg på TV sätter jag mig i köket. Helt plötsligt hör jag pappa inne på lilla toaletten. Han gömmer sig för mig och ringer samtidigt en fjärde gång till Tv4. Bara det liksom. Jag smyger utanför dörren för att lyssna på samtalet. Damen i telefonen känner igen pappas namn och röst och jag hör med ens pappa motivera sin vänlighet med:

"Jaaa, jag har länge funderat på att skaffa katt så jag kan ju ta detta femte fadderbarnet istället. Samma pengar"

Damen i luren förstod inte riktigt vad pappa menade. Det kan ju bli så fel! Jag brister ut i gapskratt samtidigt som pappa för att avrunda det hela går med på att stödja en skolbyggnation i Sierra Leone.

Min pappa är fin han.