Jag vet inte var du bor. Jag vet hur du känner när någon är dum.

Jag vet inte var du bor, vilken färg du har på väggarna, vad din hund heter eller favoritmat är. Jag vet inte dina föräldrars namn (eller jo din pappas), om dina far/mor-föräldrar är i livet (din mormor bor på samma ö som dig, det vet jag) eller vad du vill bli när du blir stor. Vet inte vilket ämne du gillar bäst i skolan, din musiksmak eller älsklingsfärg. Ändå känns det som om jag vet en massa andra (mycket viktigare) ting, din livsfilosofi och värderingar. Du har blivit en kompis som är lika självklar för mig som en cola light på kvällskvisten... Jag vet att jag alltid har dig bakom mig, du utmanar mig på ett härligt sätt och ur det växer min (och förhoppningsvis bådas) personliga utveckling. Du vågar se saker ur andra synvinklar och belysa när jag är trångsynt eller bara alldeles för envis. Den (unika) vänskap som utspelar sig mellan dig och mig känns just nu som en viktig ingrediens i mitt liv. Du är ingen jag behöver springa fram och pussa på stan. Du är ingen jag behöver gömma sanningen för. Du är ingen som kräver en massa, eller ifrågasätter varför man inte ringt på en vecka.

Jag gillar dig E Ewa Lovisa (eller satte jag w fel nu?) T. Det ska du allt veta!