Man äter så man känner sig asfet (mat som man egentligen inte ens gillar), man tvingas träffa och umgås med släkten (tredje världskriget - eeeh - ja!), man förväntas lägga en mindre förmögenhet på klappar. Alla paket ska vara perfekta, fint inlagna och sådär finurligt skräddarsydda för gåvans mottagare. Man ska vara så jävla kläm-check och trevlig, gó och glad. Egentligen vill jag bara spy. En annan grej är den här ofattbara hysterin kring allt vad julen är. Karusellen sätter igång alldeles för tidigt, folk sätter upp stjärnor och bakar lussekatter... Att man den 22 november förätit sig på skumtomtar och är dödstrött på smaken av julmust är ju förjäkligt! Nääää. Sen får man bara julklappar man inte vill ha och man är givetvis alldeles för väluppfostrad för att be om bytestvittot... Man låtsas att julen handlar om att ge till andra "det finaste är att ge bort något som uppskattas" - hell no! Det finaste enligt mig är att FÅ nått man själv uppskattar. Det enda positiva med julen är att man är ledig. Vad min kära BB (BloggBundis) hintar att julen ger henne känner jag inte igen. Jag fryser bara arslet av mig.
Att man kan känna sig barnsligt exalterad över och drömma sig bort till - jag citerar - "skitåkning, isande sjöar, snöänglar och varm choklad" är faktiskt lite kul. Älskade BB - jag ska härmed upplysa min personliga ståndpunkt...
Skidåkning - du skadar dina knän, får frostskador och blir ledsen när du relativt snabbt upptäcker att skidskolläraren inte bara hånglar med dig utan även fem andra brudar... Isande sjöar - vad exakt är kul med det? Snöänglar - du får urinvägsinfektion och den varma chokladens laktos gör sig gasig i magen. Och hur bra är det när man ska förföra en skidskollärare liksom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar