Min briljanta BB (är detta ett uttryck vi numera kommer slänga oss med?) kunde inte summerat julens helvete på ett bättre sätt! Ett litet missförstånd har dock skett som jag med stor iver nu vill utreda
Jag älskar inte julen!
Jag hatar den inte heller men om jag tvingas se det svart eller vitt så väljer jag att vara grå! För tjusningen med julen handlar ju om att den skall ske på ditt sätt! Utan krusiduller, förljugna miner och för stora uppoffringar!
Jag köper budskapet om att julen är glädjens högtid bla bla bla. men varför kan man bara inte acceptera att glädjen har olika skepnader? Eller att den iallafall kan uppnås på många olika sätt!
Alla vill inte ha en Karl Larsson jul med cozy faktor upp till öronen liksom många nog hellre valt snaran framför att behöva tillbringa mer än 2min hemma hos Fanny och Alexander.
Men är man då en jul-facist för att man föredrar en kompromiss framför hela paketet? Mitt svar blir självklart nej!
Jag föredrar det abstrakta med julen, dofterna, smakerna, stämningen och känslorna framför tonvis av paket, släktintriger, mat till ett helt kompani och lågkvalitativ tv. Det är saker jag klarar mig utan!
Men att se den första snön falla, att få knäppa åt pjäxorna och snöra på sig skridskorna så att blodcirkulationen stannar, att få njuta av brännhet kakao mot tungspetsen, det är julkänsla för mig och saker som jag inte klarat mig utan!
Så våga gå emot idealet, erkänn att du gillar Lucia bättre än julafton, att Karl-Bertil Johnson förvisso är en tillrättalagd tråkmåns men bra så mycket mer underhållande än den där tramsiga fågeln, att vinglögg smakar skit och att den verkliga orsaken till att det är tomt i pepparkaksburken inte är små tomtar och troll utan du!
Kommer någon att hata dig?
Jag tror knappast det!
Som Gustav Svensson sa; Julafton är den enda dagen på året som man verkligen kan lita på hur den kommer att bli!
Jag påstår att han ljuger . .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar